Artikel skriven av Johan Sonesson, publicerad i Grythundsklubbens Årsbok 2012.

TJT i andra länder

Tysk jaktterrier är en jakthundras som är spridd över hela världen även om de flesta finns i Centraleuropa. I hemlandet Tyskland registreras runt 1000 valpar varje år och rasen är en av de största jakthundsraserna. Hundarna används framförallt vid vildsvinsjakt och grytjakt men också som kortdrivare för övrigt klövvilt. En del hundar används som mer specialiserade eftersökshundar. I den tyska jakttraditionen så har jägaren alltid sin hund vid sin sida oavsett vad man jagar. Hunden skall sitta still på passet och med sina överlägsna sinnen markera när den hör eller vädrar vilt. Den skall också alltid finnas till hands för apportering och eftersök. Grytjakt i Tyskland handlar framförallt om att spränga rävar. Grävlingen är relativt ovanlig och saknas helt i vissa områden. Jakttiden på grävling är kort och när vinterjakten på räv sätter igång är grävlingen fridlyst. I Tyskland ökar mårdhund och tvättbjörn snabbt och även dessa jagas med grythundar.

Näst efter Tyskland så är Frankrike det stora TJT-landet i Europa. Det finns ungefär lika många TJT i Frankrike som i Tyskland. Även här är det vildsvin och rävjakt i gryt som är huvudanvändningen. TJT är väl etablerad i tyskspråkiga områden som Österrike och Schweiz men också i många länder i Östeuropa där man har en jaktkultur med starka tyska influenser. I Slovakien har man länge bedrivit mycket systematisk jaktavel med TJT och när muren föll fanns bra avelsmaterial att hämta där som var relativt obesläktat med de hundar som fanns i väst. Även i Slovakien är det vildsvin och räv i gryt som gäller. Slovakien har jaktlagar med många detaljregler. När hundar släpps i skogen får de endast jaga vildsvin och räv, de måste alltså vara rådjurs- och hjortrena. När man jagar i gryt så är det förbjudet att gräva utom om det gäller att rädda hunden ”så rädda hundar gör vi ofta” sade min slovakiske vän när han berättade om deras lagar. I Slovakien finns en hel del europeisk vildkatt och även dessa ligger i gryten ibland och kommer ut för hund.

Internationella förbundet

TJTK är medlem i det internationella förbundet för Tysk Jaktterrier. Förbundet är en del av FCI-organisationen och har 12 fasta medlemsländer och 3 provmedlemmar. Ett land som vill bli medlem blir först provmedlem och har fem år på sig att uppfylla kraven på att bli fast medlem. För att bli fast medlem måste det finnas en rasklubb som är FCI-ansluten inom det egna landet, det måste finnas jaktprovsregler och avelsregler som är nedskrivna och godkända av klubben.

Förbundet träffas en gång per år och diskuterar framförallt avel- och jaktprovsfrågor. Det finns en ambition att harmonisera avels- och provregler mellan länderna för att underlätta avelsutbyte, men olikheter i lagstiftning och jaktliga förutsättningar gör att det inte alltid är möjligt. I samband med mötet hålls också det årliga internationella provet för TJT ”Europapokalen”. Förra året var Sverige för första gången värd för provet som hölls i Skara och blev en succé. Provet genomförs enligt internationella provregler godkända av FCI.

Den Tyska klubben använder databasen Dogbase som digital stambok. Systemet motsvarar ganska mycket SKK:s hunddata men har en del finesser som att det hela tiden beräknar avelsvärden för hundar och valpkullar för de viktiga jaktliga egenskaperna. Österrike, Schweiz, Luxemburg, Danmark och Sverige har anslutit sig till Dogbase och alla svenska hundar finns registrerade där och deras resultat från olika prov och LL-teser. Att Sverige är med i Dogbase har inneburit mycket för kvaliteten på avelsutbytet. Nu kan vi köpa in riktigt bra valpar och avelsdjur från Tyskland istället för som tidigare, då vissa uppfödare ägnade sig åt att köpa omplaceringshundar på annons i Tyskland och göra dem till avelsmatadorer i Sverige.

Avel - i Tyskland och i Sverige

Rasen skapades på 30-talet i Tyskland och redan från början hade man tydliga mål med aveln. Målet var en svart och brun terrier med mångsidiga jaktegenskaper. Den skulle givitvis vara en bra grythund, men även vara skalldrivande och med utpräglad jaktlust och spårvilja. Även vattenpassion fanns med som avelsmål för redan från början fanns vattenarbete vid andjakt med som ett användningsområde för rasen. Man startade tidigt med anlagsprov som i princip har varit oförändrade sedan dess och är mycket likt vårt anlagsprov fält. Provet mäter de viktiga grundläggande egenskaperna, skärpa, skalldrivning, näsa och vattenpassion. Med skärpa avses här jaktskärpa som är en sammansatt egenskap och som består av framförallt dådkraft, jaktlust och kamplust. I Tyskland hade man tidigare en fullständig exteriörbedömning vid anlagsprovet vilket gjorde att man aldrig behövde gå på några utställningar. För att avla på en hund måste den ha ett godkänt anlagsprov med minimipoäng i de viktigaste momenten, annars får man ej registrera valparna. Denna regel har man hållit fast vid sedan rasen skapades. Detta innebär att en TJT-valp född i Tyskland har hela stamtavlan ända tillbaks till 1932 med endast jaktprovsmeriterade hundar. Detta tror jag saknar motstycke i hela jakthundsvärlden. När man blev tvungen att införa galler i provgryten i Tyskland i mitten av 1980-talet så kompletterade man kraven för avelsgodkännande med intygade prestationer under grytjakt eller på vildsvin. Dessa krav är i princip samma som vårt svenska vildsvinsprov respektive grytjaktsprov. För hanhundarna gäller att de måste klara detta med högsta omdömet, dvs med en rejäl passion för uppgiften.

I Sverige försöker vi följa samma avelskriterier som i Tyskland. Tyvärr så registrerar SKK alla valpar oavsett meritering, men fler och fler av valpköparna kräver meriterade hundar och det gör att de flesta uppfödare också följer klubbens avelskriterier. Förra året hade ca 70 % av alla valpar båda föräldrarna meriterade med anlagsprov, grytjaktprov eller vildsvinsprov, utställning och LL-DNA test. En annan mycket positiv sak är att TJT i Sverige inte har attraherat utställningsfolket och det har vi nog framförallt rasens dåliga rykte att tacka för. Tysk jaktterrier är den enda terrierras i Sverige som fortfarande är en utpräglad jakthundsras, och det måste vi behålla.

Framtiden för TJT i Sverige

Grytanlagsprovens framtid är nu oviss, och vi måste på något sätt kunna avla på hundar med dessa egenskaper. Hoppet står till det nya grytjaktsprovet som bättre beskriver hundens arbete än de tidigare proven. För att få tillräckligt många hundar startade på vildsvinsprov så är hägntester mycket användbart i avelssyfte. Här har SKK onödigt krånglat till det och skapat ett prov som inte i första hand har avelsurval som syfte, och där både tillgång till hägn och prisnivåerna gör att allt för få hundar testas. Här skulle jag gärna se en enklare typ av hägntest efter samma modell som i Tyskland.

Trots allt ser framtiden ganska ljus ut för jaktterriern i Sverige, rasens numerär ökar sakta men säkert. En alltför snabb ökning är aldrig bra för en hundras, men det känns som om ökningen nu går i en takt som inte är för hög. En ökande vildsvinsstam gör att behovet av bra vildsvinshundar ökar och här finns en given plats för jaktterriern att fylla. Positivt är också alla våra engagerade och unga medlemmar och TJT-ägare. Våra årsmöten är välbesökta och medelåldern låg, senaste årsmötet tror jag att jag nästan var äldst av de ca 50 deltagarna, och då var jag ändå inte speciellt gammal, bara 51 år.

 

TJTK logga farg transparent bakgrund 250

En snabb fråga...

Vilken är den främsta anledningen till att du är medlem i TJTK?

Sponsorer rasspecial