Grupp 3
STANDARD FÖR TYSK JAKTTERRIER
(Deutscher Jagdterrier) FCI nr 103

ORGINALSTANDARD 1996-02-05
FCI- STANDARD 1996-02-05 ; tyska
SKKs STANDARDKOMMITTÉ 1997-11-25
URSPRUNGSLAND/
HEMLAND:
Tyskland
ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Mångsidigt användbar jakthund, särskilt som gryt- och kortdrivande hund.
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 3, sektion 1 med anlagsprov
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:

Efter första världskriget lämnade några aktiva jägare den numerärt starka Foxterrierklubben för att bygga upp en avel, som uteslutande skulle ta hänsyn till jaktlig duglighet. Det var de erfarna kynologerna Rudolf Friess, Walter Zangenberg och Carl-Erich Grünewald och de beslöt att avla fram en svart och en röd hund för grytjakt. En tillfällighet kom till deras hjälp. Chefen för Hagenbecks zoo, Lutz Heck, skänkte Walter Zangenberg fyra svarta och röda terrier, som enligt uppgift skulle härstamma från renavlade foxterrierlinjer. På dessa hundar grundades aveln av den tyska jaktterriern. Vid den här tiden anslöt sig Dr. Herbert Lackner till grundarna. Gemensamt lyckades de, genom skicklig inkorsning av gammal engelsk strävhårig terrier och welshterrier efter år av intensivt avelsarbete, att befästa exteriören hos rasen. Samtidigt lade man stor vikt vid rasens mångsidighet, att det skulle vara en hård, skalldrivande hund med vattenpassion, en hund med uttalad jaktinstinkt och hög dresserbarhet. 1926 bildades Tysk Jaktterrierklubb. I likhet med tidigare lägger uppfödarna av tysk jaktterrier den allra största vikt vid jaktlig brukbarhet, stabilt temperament, mod och käckhet.

HELHETSINTRYCK: En liten, mestadels svart och röd, kompakt, välproportionerlig jakthund.
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Förhållande bröstomfång/mankhöjd: Bröstomfånget skall vara 10 till 12 cm större än mankhöjden.
Förhållande kroppslängd/mankhöjd: Kroppen skall vara obetydligt längre än mankhöjden.
Förhållande bröstdjup/mankhöjd: Bröstdjupet skall vara ca 55-60 % av mankhöjden.
UPPFÖRANDE: Rasen skall vara modig och hård, arbetsglad och uthållig, vital och temperamentsfull.
KARAKTÄR: Den skall vara pålitlig, sällskaplig och följsam, varken skygg eller aggressiv.
HUVUD: Huvudet skall ha en utsträckt form, vara något kilformat men ej spetsigt.
Skallparti: Skallen skall vara flat. Den skall vara bred mellan öronen, smalare mellan ögonen.
Stop: Stopet skall vara svagt markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara proportionerlig till nospartiet och varken vara för smal eller för liten, ej kluven. Den skall vara svart. Hundar med brun päls får ha brun nostryffel.
Nosparti: Nospartiet skall vara något kortare än skallen mätt från nackknöl till pannavsats. Det skall vara kraftigt med välutvecklad underkäke och kraftigt markerat hakparti.
Läppar: Läpparna skall vara stramt åtliggande och väl pigmenterade.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga med ett perfekt, jämt och fullständigt saxbett. Avsaknad av M3 (en eller båda) skall inte betraktas som fel. Tänderna skall vara stora och lodrätt placerade i käkarna.
Kinder: Kinderna skall vara markerade.
Ögon: Ögonen skall vara mörka, små, ovala, väl placerade så att de ej lätt skadas. Ögonkanterna skall vara åtliggande. Uttrycket skall vara beslutsamt.
Öron: Öronen skall vara framåttippade och ligga lätt an mot huvudet. De skall vara högt ansatta, V-formade och inte alltför små.
Hals: Halsen skall vara kraftig, inte för lång, något välvd och med markerad övergång i skuldran.
KROPP: Överlinje: Överlinjen skall vara plan.
Manke: Manken skall vara markerad.
Rygg: Ryggen skall vara stark, plan och inte för kort.
Ländparti: Ländpartiet skall ha kraftig muskulatur.
Kors: Korset skall vara plant med kraftiga muskler.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben men inte för bred. Bröstbenet skall vara långt och revbenen skall nå långt bakåt.
Underlinje: Underlinjen skall löpa i en elegant båge bakåt. Flanken skall vara kort och stram och buklinjen lätt uppdragen.
Svans: Svansen skall vara väl ansatt i det långa korset och vara kuperad till 2/3 längd. Svansen skall hellre bäras lätt uppåtriktad än helt rättuppstående. Den får inte bäras framåtriktad över ryggen. I länder där kuperingsförbud råder kan svansen lämnas naturligt lång. Den skall bäras vågrätt eller lätt sabelformat. Från första januari 1989 är svanskupering förbjuden i Sverige.
EXTREMITETER: FRAMSTÄLL: Sett framifrån skall framstället vara rakt och parallellt, betraktat från sidan skall det vara väl placerat under kroppen. Avståndet från marken till armbågen skall vara ungefär lika stort som från armbågen till manken.
Skulderblad: Skuldran skall vara väl snedställd och tillbakalagd med kraftiga muskler. Vinklingen skall vara god mellan skulderblad och överarm.
Överarm: Överarmarna skall vara så långa som möjligt med bra och torr muskulatur.
Armbåge: Armbågarna skall ligga an mot kroppen, varken vara inåt - eller utåtvriden. Vinklingen skall vara god mellan överarm och underarm.
Underarm: Underarmarna skall vara torra och lodrätt ställda. Benstommen skall vara kraftig.
Handlov: Handlovarna skall vara kraftiga.
Mellanhand: Mellanhänderna skall vara lätt vinklade, benstommen snarare kraftig än tunn.
Tassar: Framtassarna, som ofta är bredare än baktassarna, skall ha väl slutna tår. De skall ha tillräckligt tjocka, fasta, motståndskraftiga trampdynor med bra pigment. I såväl stående som i rörelse skall tassarna vara parallella, varken inåt - eller utåtvridna.
  BAKSTÄLL: Sett bakifrån skall bakstället vara lodrätt och parallellt. Det skall ha bra vinklar såväl mellan lårben och underben som mellan underben och hasled. Benstommen skall vara kraftig.
Lår: Låren skall vara långa, breda och muskulösa.
Knäled: Knäna skall vara kraftiga med god vinkling mellan lårben och underben.
Underben: Underbenen skall vara långa, muskulösa och seniga.
Has: Hasorna skall vara lågt ansatta och kraftiga.
Mellanfot: Mellanfötterna skall vara korta och lodrätt ställda.
Tassar: Tassarna skall vara lätt ovala med väl slutna tår och tillräckligt tjocka, fasta, motståndskraftiga trampdynor med bra pigment. I såväl stående som i rörelse skall tassarna vara parallella, varken inåt - eller utåtvridna.
RÖRELSER: Rörelserna skall vara vägvinnande med god steglängd fram och bra påskjut bak.
De skall vara flytande, parallella fram och bak, inte styltiga.
HUD: Huden skall vara tjock och ligga stramt an mot kroppen utan veck.
PÄLS: Strävhårig päls som skall vara åtliggande, tätt och hård eller släthårig päls som skall vara grov.
FÄRG: Färgen skall vara svart, mörkbrun eller melerat svartgrå med rödgula, skarpt avgränsande, rena tecken på ögonbryn, nosparti och bröst, på benen samt runt anus. Ljus och mörk mask är lika tillåtet; små vita tecken på bröst och tår tolereras.
STORLEK: Mankhöjd:
Hanar: 33 till 40 cm
Tikar: 33 till 40 cm
VIKT: Vikt:
Hanar: 9 till 10 kg
Tikar: 7,5 till 8,5 kg
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
  ALLVARLIGA FEL:
- Smal skalle
- Smalt liksom spetsigt nosparti
- Dåligt markerad underkäke; smala käkar
- Svagt bett; varje liten oregelbundenhet i framtändernas placering
- Ljus eller fläckig nostryffel
- Ljusa, för stora eller framträdande ögon
- Ståndöron, fladdermusöron, för små, för lågt ansatta eller för tunga öron
- Dåligt vinklat framställ
- Sänkt rygg eller karprygg; för kort rygg
- Kort bröstben
- För smal eller för bred front
- Dåligt vinklat bakställ; överbyggdhet
- Mycket utåt - eller inåtvridna armbågar
- Marktrång eller markvid benställning, kohasighet, hjulbenthet eller trångt bakställ såväl i stående som i rörelse
- Spretiga tassar; kattfötter
- Svans som bärs framåt överryggen, för lågt ansatt svans, svans som bärs hängande
- Korthår, ullig pälskvalitet, öppen eller tunn päls
- Hårlöshet på buken och på lårens insidor
  DISKVALIFICERANDE FEL:
- Svag mentalitet, skott- eller viltskygghet
- Över- eller underbett, korsbett, tångbett, kulissbett, partiellt tångbett, oregelbundet placerade tänder, avsaknad av tänder utom M3
- Pigmentfel
- Ektropion, entropion; olikfärgade ögon, blå eller melerade ögon
- Felfärgad päls
- Mankhöjd som över- eller understiger den i standarden angivna
TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen